Ja, det var verkligen helt fantastiskt. Jag tänkte skriva om det igår, men då kände jag mig lite för trött. Men nu är jag pigg och sitter här och tänker på giget. Speciellt så tänker jag på Henrik, han var nämligen inte där! Jag undrar verkligen varför. Hoppas att det inte har hänt honom något. Han har inte skrivit nåt på bloggen än, men jag kontrollerar den var och var annan minut.
På bilden ser ni rosorna jag köpte till killarna. Men jag hann inte kolla om de var vissna eller inte när jag gav dem till dem. De signerade tyvärr inte något, så jag var tvungen att be en kille som jobbade vid scenen att ge rosorna till dem. "Ska jag hälsa från någon?" frågade han. "Ja, jag heter Johanna" svarade jag. Sen såg jag hur han gick till Pontus och lämnade blommorna. Medans han gick mot vagnen som de andra i bandet var i såg han mot de få som stod kvar vid scenen som för att kolla efter den som rosorna var ifrån. Så jag höjde handen (ni vet, typ en vinkning fast handen är stilla) och log mot honom, och då gjorde han samma sak. Det coolaste då var att när man vinkar till nån man känner, eller åtminstånde nån man kan namnet på är ju det som ett outtalat "hej *personens namn*" Så det där var som ett outtalat "Hej Pontus" "Hej Johanna". Så nu vet The Poodles vad jag heter, för troligtvis så sa nog Pontus något i stil med "De är från tjejen som stod längst fram i mitten precis frammför dig, Jakob. Hon med den gröna jackan. Johanna heter hon visst." Ja, det är ju inte säkert att han sa precis så, men att han sa något sånt låter väl ganska troligt?
Sen så var det ett sånt där häftigt ögonblick under giget när jag trodde att mitt leende inte kunde bli större. Men då mötte Jakobs ögon mina ögon, och jag kände att mitt leende blev ännu större. Och då såg jag hur Jakob också började le.
Många bilder blev det så klart. Här kommer ett smakprov.
Resten finns på hemsidan http://www.poodles.se/forums.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar